Rottweiler

Jag har alltid varit en hundmänniska,katter tilltalar inte mig alls.Så en gång i tiden bestämde jag mig för att köpa en Rottis,en tik som fick heta Blaise.Världens finaste hund,snäll fin och verkligen genomtrevlig på alla vis.Jag gick valpkurs och skötte allt enligt "regelboken".Tyvärr sluta det inte så lyckligt(Camilla vännen du vet vad jag talar om).Vid 7månaders ålder började hon halta,det kan ju tunga raser göra hade man hört,så jag trodde först det kanske kunde vara växtvärk.Men när detta inte gav med sig uppsökte jag en vetrinär.Hon är en granne till min mamma och rådde till en röntgen.Detta utfördes på flera ställen,jag var runt till Strömsholm, Ultuna och Hellströmsvetrinär praktik,alla sa samma sak...Armbågsdysplasi på båda fram.Därav anledningen till att jag åkte till flera,man ville juh vara säker.Jag hade köpt hunden av en vetrinär i Uppsala,nämner inga namn,man ska inte baktala när folk inte kan försvara sig,men tydligen har detta hänt förr fick man höra sen.Denna hund var renrasig,men saknade stamtavla för att mamman hade ingen.Dumt i efterhand kan man tycka,men är ändå glad att jag hade henne hos mig den tiden vi fick.Hursomhelst så skulle försäkringen inte täcka denna typen av skada för tydligen är detta ett vanligt fenomen hos tunga hundar och främst rottisar.Enda chansen för att den skulle täcka var om mamman och pappan var friröntgande,men det var dom inte.(Förstod inte om dom var rönrgade alls).Denna operation skulle kosta mig ca 17.000kr per ben.Dom pengarna har inte jag under kudden direkt.Det var heller inte säkert att operationen skulle lyckas.Då fatta jag det tunga beslutet att ta bort henne.Då var hon 9månader.Detta efter att ha rådfrågat många vetrinärer igen.Många kan nog tycka att man var dum som tog detta beslut,men jag såg henne lida och ha ont varje dag och hon hade inte blivit bättre,så pass mycket tror jag vetrinärerna vet ändå.Camilla min käre vän följde med till Ultuna för att avsluta hennes lidande.Tack vännen det betydde mycket att du ställde upp trots att det var tungt även för dig.Hon somnade in i mitt knä alldeles lugnt och stilla.Efter det så sa jag aldrig mera....Så blev det inte.


När jag träffa Peter så upptäckte vi snart att vi båda hade en förkärlek till Rottisar.Så denna gång blev det en lite vilding från en mycket seriös kennel.Söt som få,finns inga sötare valpar än Rottisar och inga ståtligare hundar som vuxna.Tanken var att han skulle bli polishund,men så långt kom vi aldrig.Jag blev gravid och vi bodde i en lägenhet i stan.Vi jobbade båda två heltid och tiden räckte inte till,hur skulle det då bli när man fick barn?Jag vet att det går,men vi hade honom ett år,sen såldes han till en väktare,där är han nu och har det toppen.Detta var efter mycket om och men.Skulle vi inte ha hitta det rätta hemmer hade han stannat,men väktaren kändes jättebra,han får all tid han behöver där.